Min varukorg

Du har inga produkter i varukorgen.

Skinsbloggar

  • Roger tipsar...

    ...Frukost på 2 minuter

    Hejhej bloggen, denna gången är det (SkinsRoggan) som skriver. Mitt första blogginlägg blir det som jag anser vara det viktigaste och det första jag gör på morgonen...frukost.

    Jag behöver en hel del till frukost för att bli mätt och för att klara mig till lunch utan att småäta förmycket. Förr så stod jag och lagade och tog fram frukost som säkert tog 30 till 40min innan den va klar och uppäten. Men det har jag inte tid eller ork med längre. Jag blev tvungen att finna en snabbare men ändå god frukost.

    Nu gör jag min frukost på 2min och äter upp den på 1min. Det kallas Smoothie!

    Man kan kombinationer på tusen olika vis men detta är min favorit.

    Roggans frukost smootie:

    • 4dl vatten
    • 2dl havregryn (lättkokt)
    • frusna bär (blåbär, hallon eller jordgubbar)
    • 1st banan
    • 1dl proteinpulver Jordgubb (Whey 100)
    • 1msk linfrö

    Sen kör ni detta i en mixer i omgångar så den bli len och fin.

    Behöver ni fler recept så kan ni skriva till mig eller skriv Smoothie tips på google så kommer det tusentals med recept. 

    Ses snart igen här på Skins-Bloggen 😊

  • Rise Up Story - Från förlamad till olympier med Erika Grahm

    Vi tror på en värld där sport inspirerar samhället genom prestation och passion.
    Därför kommer vi i bloggen att lyfta fram tillfällen när individer eller grupper har valt att ’Rise Up’ (resa sig) när man stött på motgångar eller apati - inte bara för egen vinning, utan för att det är rätt sak att göra.
    Vi kommer lyfta fram inspirerande berättelser som definierar vad Rise Up betyder: så som osjälviska idrottshandlingar, när man lyckats vända motgångar med hjälp av sport och idrott samt hylla människor som tävlar och tränar av en annan anledning än win-at-all-cost idrottare.

    Först ut är hockeyspelare Erika Grams berättelse.

    Från förlamad till olympier

    Mitt namn är Erika Grahm. Jag är 26 år och spelar hockey på elitnivå. När jag var 20 år drabbades jag av en nervsjukdom, Guillian Barres nervsyndrom.  En nervsjukdom som sätter sig i det periferiska nervsystemet dvs mina nervtrådar. I mitt fall baksidalår och rumpa.

    Det var sommaren 2011. Jag hade månader innan precis spelat min första senior VM-turnering. Hockeykarriären var alltså i sina startgropar och jag var mer motiverad än aldrig förr.

    Jag var utomlands då jag kände mina första symptom. Det stack i ryggen och rumpan då jag var ute och joggade. Jag kände mig orkeslös och trött hela dagarna. Eftersom jag var i utlandet tänkte jag inte mycket mer på det utan att det var värmen som ställde till det. Väl hemma i Sverige blev det inte bättre, snarare sämre. Under två veckor insjuknade jag så pass att jag inte kunde lyfta mina egna ben. Jag tappade känsel i baksidalår, rumpa och en bit upp mot ryggen. Hade en huvudvärk som jag inte önskar någon i världen att få uppleva. Jag var verkligen inte mig själv..  

    Det tog tid innan sjukhuset tog mig på allvar. Allt började med en vanlig skelettröntgen och ett svar från läkaren som löd ”Du är övertränad, hem och vila så blir det bättre”. Jag hade inte gjort annat än att vila i över 2 veckor. Nästa gång jag åkte till sjukhuset blev jag inrullad i rullstol, då höjdes ögonbrynen och undersökningarna tog fart. Magnetröntgen, elektrodtester, ryggmärgsprov och en massa blodprov.. Alla tester ledde till, ingenting.

    På mitt sjätte eller sjunde besök på Sundsvalls sjukhus kom en sköterska till mig och sa ”Vi har skickat en remiss till en MS-specialist i Umeå”. 20 år gammal, i början av min hockeykarriär satt jag där i rullstolen och fick besked om att jag kanske hade en dödlig sjukdom. Det var mycket som snurrade i min skalle, och ishockeyn var så långt borta. Det enda jag tänkte på var att jag ville leva, och det som en vanlig människa.

     I tio dagar fick jag vänta på mitt besök i Umeå. Under dessa dagar satt jag såklart och googlade på MS. Alla symptom stämde och jag var beredd att få mitt ”dödsbesked”.  Efter bara fem minuter sa neurologen på sjukhuset ”Erika, du har inte MS”. Han konstaterade väldigt snabbt att mitt problem satt i det periferiska nervsystemet. Den lättnaden..

    Min fantastiska neurolog bestämde att jag skulle få vitablodkroppar intravenöst under fem dagar. Blodkropparna skulle kicka igång mitt immunförsvar som själv inte kunde läka mina nervrötter. För att förklara bättre kan man säga att istället för att man får ögoninflammation så fick jag en inflammation/infektion som satt sig på mina nervrötter. Anledningen? Ingen vet.

    Dag fyra skulle jag och min mamma ta en promenad i det fina vädret på sjukhuset. Efter jag rört mig några meter säger mamma ” Men Erika, du lyfter på dina fötter”. Ja, jag kunde lyfta på mina fötter för första gången på nio veckor. Det var den 6 augusti 2011. Jag firar den dagen varje år som min födelsedag. Min friskförklaringsdag!

    Dagen efter jag kom hem från sjukhuset krigade jag mig ut på min första promenad, ca 15 min. Jag fick grym träningsvärk i vaderna dagen efter då de var inaktiva i 2 månader. Den var en glädjande signal då det betydde att min kropp svarade. Där och då började min resa tillbaka till rinken.

    Under min sjukperiod gick jag ner sju kilo och då snackar vi muskler, inget annat.  Jag började min resa tillbaka med att träna tillsammans med PRO på vårdcentralen hemma i Kramfors. De var förvånade att en så pass ung tjej tränade tillsammans med dem. För mig för det helt naturligt. Jag var där av samma anledning som dem, att bygga upp kroppen. Det första var att lära sig att sätta fötterna rätt igen och aktivera baksidalår och rumpa som tagit mest styrk.

    Väl tillbaka i vardagen körde jag varje morgon fysträning tillsammans med min fystränare i MODO. Vi la upp en plan för att sakta bygga upp kroppen igen. Det var inte bara benen som skulle hitta tillbaka utan allting. Jag hade inte rört mig på över 2 månader. Som tur var jag rätt bra grundtränad innan jag blev sjuk. Det hjälpte mig otroligt mycket på min resa tillbaka.

    Efter 2-3 veckor var jag tillbaka på isen. Första gången jag skulle åka tog jag mig inte framåt. Jag hade helt tappat tekniken på skridskorna då mina ben var så svaga. Det tog några veckor innan jag kunde åka riktigt igen. Jag är otrolig tacksam att tjejerna i MODO Dam hade sådant tålamod och lät mig vara med på träningarna trots att jag inte platsade alls. När serien började i slutet av september var jag med i laguppställningen. Det gick inte bra för mig, men jag var glad och lycklig att bara få delta och vara en del av laget.

    Säsongen löpte vidare och jag blev allt starkare. Hela säsongen slutade med att vi vann ett historiskt SM-guld och jag tog plats i VM-truppen. Allt tack vare hårt jobb och en otrolig målmedvetenhet. Jag hade heller inte klarat resan den säsongen utan mina lagkamrater, tränare och min fystränare. Guld värda!

    Efter sjukdomen har jag lärt mig mycket. Jag tar inget för givet och ibland kan jag uppskatta en sån liten grej som att kliva upp ur sängen varje morgon, utan problem. Det är något som hjälpt mig vidare i karriären, jag lämnar inget åt slumpen.

    Idag har jag spelat ca 150 A-landskamper, jag har spelat ett OS och är i denna stund i USA och spelar mitt femte VM. Jag ser varje dag som en ny utmaning då jag vet att det finns saker att utveckla och bli bättre på. Det är de som driver mig, att jag hela tiden vill bli bättre. Sätt höga, realistiska mål och kämpa för dem. Ge inte upp, och låt varje motgång föra dig till botten, det är bra att ibland vara riktigt ledsen.  Bestäm dig sedan för att klättra upp. Jag lovar att det är värt det. Att ta sig ur en motgång kommer stärka dig som människa och det är något du har med dig livet ut!

     

    Du kan läsa hela min resa i min bok ”Från förlamad till olympier”.

    / Erika

  • ON & OFF the course med 'Mcrillen'

    ON & OFF the course med 'Mcrillen'

    Vi bestämde oss för att möta upp en av deltagarna i vårt SKINS team, Christian Jonsson (a.k.a Mcrillen) i Västra Hamnen i Malmö för att snacka stil under träning, tävling och på fritiden.

    Snabbfakta:

    • Namn: Christian Jonsson
    • Ålder: 26 år
    • Yrke: Stenläggare
    • Sport: Toughest Elite, traillöpning
    • Favoritplagg från SKINS ON the Course: A400 Half Tights Oblique
    • Favoritplagg från SKINS OFF the Course: Tech Fleece Hoodie

     

    OFF the Course - Träning

    Under min träningsperiod kör jag mellan 10-12 pass i veckan. Då blandar jag löpning, greppstyrka och crossfitinspirerande pass. Jag älskar att träna ute i naturen och helst i skogen eller i Västra Hamnen i Malmö. Under perioder när jag tävlar som mest brukar det endast bli 2 pass i veckan samt återhämtning.

    När jag tränar är det viktigt att jag trivs i mina kläder. De ska vara sköna, bekväma och får gärna se bra ut. Nu på våren och sommaren använder jag helst en lössittande T-shirt och A400 half tights eller superpose shorts från SKINS.

    ON the Course -Tävling

    Jag har anmält mig till 20-25 tävlingar i år och jag satsar främst på Toughest och Trailloppen. Under tävling är funktionen det absolut viktigaste. De får inte suga vatten och helst inte bli kalla fast att det är blött. Jag bryr mig inte lika mycket om hur det ser ut under tävling men givetvis är det ett plus om det ser bra ut. Jag tävlar alltid i A400 half tights eller long tights, calfs, sleeves och elite-västen (under toughest).

    OFF the Course - Fritid

    På fritiden rör jag mycket på mig och då är det viktigt att mina kläder är bekväma men samtidigt vill jag att det ser coolt ut. Ofta ser det nog ut som jag inte brytt mig men i verkligheten är outfiten och stilen välkomponerad :) Oftast bär jag en T-shirt, keps eller mössa och en hoodie. Jag gillar framförallt Tech fleece hoodien från SKINS.

  • SKINS bloggen 2.0

    Då var vi äntligen igång med SKINS bloggen 2.0

    I bloggen hoppas vi kunna inspirera och motivera er läsare till en aktiv och hälsosam livsstil, något vi på SKINS verkligen brinner för.

    Givetvis kommer vi att dela med oss av vår kunskap och expertis kring kompressions- och träningsplagg men även bidra med träningstips, kostråd, Rise Up berättelser, och andra matnyttiga inlägg som förhoppningsvis kan motiverar och inspirera er.

    Vi vill jättegärna ha er feedback.  Tanken med bloggen är inte att det ska vara en monolog utan snarare dialog :)

    Så häng med oss...så kör vi helt enkelt!

    SKINS BLOGG 2.0

4 artiklar